hejdå... nu far jag...

Alltså. Som kanske framkommit av mina senaste inlägg så ville jag inte lämna Albufeira när det väl var dags. Har haft "hemlängtan" sen jag kom tillbaks till Sverige igen. Jag har i princip bestämt mig för att åka tillbaks nästa sommar. Här kommer en liten summering.

Man har bott i kaos i 11 veckor i ständigt oupppackade väskor...

Med dessa engelska tjejer, Sam och Donna...

Man har jobbat och slitit 6 nätter i veckan med dessa underbara arbetskamrater Jorge, Monica  (från Portugal) och Zuzana ( Slovakien)

Man har kommit hem halv 6 varje morgon men lika glad för det...

Man har gått till stranden om man vaknat i någorlunda tid kring 14..

Man har partat både på jobbet och på sin korta lediga dag..

Man har gjort succé på bargatan iklädd diverse maskeraddräkter..

Man har slutat på jobbet och blivit nerdränkt i all möjligt gegga som grenadine, jordgubbssyrup, grädde och vatten som straff..

Som grädde på moset och som minne över denna oförglömliga sommar så avslutade vi äventyret med varsin tatuering...

Nästa år kör vi repris!!

Jag vet. Men jag har varken haft lust eller ork till att uppdatera. Sånt himla antiklimax att komma hem till en blåsigt och kallt Sverige där det inte händer ett skit. Ångrar att jag for hem, men med tanke på att man måste fixa innan det bär av till kalmar så var det det enda rätta. Imorse blev jag med lägenhet. Jag kommer dela en trea med någon, vet inte om det är en kille eller tjej, i södra Kalmar. Bostadsförmedlingen ringde mig igår och erbjöd mig detta rum, tackar jag nej har jag förbrukat min bostadsgaranti och eftersom tiden rinner ut, skolan börjar nästa måndag, så kände jag mig tvungen att tacka ja till den. Hyran är på 2700 och allt ingår. Det kan man ju leva med! Lägenheten är möblerad så de enda som behövs är dator, tv och kläder. Känns ju skönt!

Så nu inleds jakten att hitta någon som vill köra ner mig 90 mil enkel väg. Frivilliga anmäles i receptionen.