Ja man ansluter sig till skaran som funderar på vad som egentligen hände år 2008.

Varning för superlångt inlägg, var inte meningen ;)

Året innehöll massa jobb, utmaningar och ständig planering och själasökande. Jag har varit så upptagen med att fundera ut vad jag ska göra av mitt liv, att jag helt glömt bort att LEVA livet. Jag har hela tiden befunnit mig i framtiden och ignorerat nuet. Något jag måste försöka jobba på, för det är vad som händer idag som spelar någon roll. Gårdagen är förbi och morgondagen är ej ännu kommen. Ingen mening att oroa sig för något som tex händer nästa vecka, för det förändrar ingenting ändå. Den där dagen man har ångest för kommer i vilket fall som helst så det finns ingen anledning att grubbla och må dåligt över det. Just detta är nog det viktigaste jag lärt mig i år. Att sluta oroa mig så mycket! Ta saker för vad dom är istället för att måla upp jobbigt bilder i mitt inre. Det ordnar sig.

I februari sökte jag jobb som butikschef för Wedins i Sollefteå, redan dagen efter min ansökan så ringdes jag in för intervju på alla hjärtans dag! Jag var så peppad, för jag ville verkligen ha jobbet! Passar mig perfekt! Fick träffa personalansvarig från huvudkontoret i Stockholm på ett café i Sollefteå. Jag visste att han hade träffat fler samma dag. Det kändes lite nervigt och som vanligt får man alltid lite block i skallen när dom kluriga frågorna kommer. Men jag kände ändå att intervjun gick bra, och med min tidigare erfarenhet och att jag var såpass insatt i hur kedjan fungerar, så tyckte jag att mina chanser var goda. Men så fick man det där tråkigt samtalet efter många om och men, att jag inte fick tjänsten. Jag var för ung. Så irriterande att åldern ska stå i vägen. Han va dock övertygad om att vi skulle ses i framtiden och han trodde verkligen på mig.

Då blev jag väldigt besviken, jag kände att nä nu vill jag inte jobba kvar. Så jag började ta upp mina gamla framtidsplaner. Ut i världen och upptäcka saker!

Det började planeras redan i våras, då hade jag bestämt mig att till hösten så skulle minsann något äventyr börja! Jag var först inne på att åka till Norge för att jobba ihop snuskigt med pengar för att sedan resa runt. Men jag kom till slut fram till att jag skulle ta aupairgrejen först, för den kändes lämpligast med tanke på min ålder. Man börjar ju bli gammal ;) Så jag försummade verligen hela sommaren för jag var så inne i höstplanerna. Glömde bort att leva i nuet som vanligt.

Så jag började söka massa familjer på arbetsförmedlingens hemsida. Fick svar från en svensk diplomatfamilj som bor i New York. Jag var en av 10 från hundratals sökanden, som fick komma till intervju i Stockholm en solig julidag. Jag va inte så nervös innan, men när jag väl kom in på cafe Vetekatten, då kom nerverna! Vilken grej om jag verkligen blev vald som deras barnflicka! Jag skulle få eget boende på Manhattan och föräldrarna verkade supertrevliga! Men, det blev inte jag.

Besviken åter igen. Kändes lite hopplöst. MEN, då hittar jag den där aupair sidan som är så himla bra! www.aupair-world.net Jag reggade en profil där och vips så hade jag hur många familjer som slet och drog i mig! Jag fick flera samtal från engelska familjer som ville att just jag skulle bli deras aupair. Jag befann mig i himmelriket =) Allt låg där serverat på ett fat och det var bara att välja och vraka. Till slut så fall valet på en tvåbarnsfamilj från Northampton. Avfärd 10 september.

Den 31 augusti så sade jag upp min fasta anställning på Wedins. Där jag varit anställd i över 3 år. Min lilla trygghet som alltid funnit där sedan min student. Fri och full av förväntan så ger jag mig av. Mot England. Helt ensam på ett plan full av engelsmän och shoppingglada svenskar. Inte ens här var jag särskilt nervös, konstigt nog. Jag visste att pappan i familjen, Colin, skulle möta upp mig på flygplatsen. Så blev det också, en lite krystad men ändå rätt bra bilresa på 1.5 timme så anlände jag till deras hus, mitt hem för nästan 4 månader framåt. Barnen låg och sov eftersom klockan var runt 11 på kvällen men mamman, Michelle, väntade uppe på oss och hade gjort hamburgare!

Gud vad konstigt det kändes att vara där. Allt är verkligen annorlunda. Husen är små, gjord av sten och kalla! Möbleringen är inte vad man är van vid, tex inget vardagsrumsbord och ingen mysbelysning i rum eller fönster. Appropå fönster, så har i princip alla spetsgardiner täckt för hela fönstrena eller något annat så ingen kan se in. Det tyckte jag var helkonstigt på kvällarna att man drog för fönstrena på detta sätt. Man kände sig lite instängd. Maten var ju inte heller vad man är van vid. Dock hade ju jag turen att komma till en familj som äter hälsosamt och inte är från England ursprungligen heller, dom kom från Sydafrika. Så här kunde en normal matdag se ut,

frukost - en skål med flingor

lunch - en macka

middag klockan 8 - kyckling, ångad potatis och grönsaker

Varje morgon gjorde jag  Chloes lunchlåda eftersom hon börjar skolan. Barnen får ju ingen riktig lunch i skolan som vi är vana med lagad mat och salladsbuffe, dom får ju istället en liten väska med en macka, juice, ost frukt och choklad tex. Helt sjukt att barn verkligen äter choklad och chips varje dag där borta. Det är liksom normalt. Överallt såg man folk gå med chipspåsar i handen och choklad. Skulle jag gå omkring och äta chips på stan här hemma i Sverige så skulle ju folk tycke man va nån glupsk gottegris. Men inte i England. Där är det lunch.

Det som jag tyckte var jobbigt var att man inte åt ordentlig lunch och att man åt så himla sent på kvällen! 

Jag vet inte om jag åt någon engelsk rätt som jag tyckte var riktigt god. Engelsk matkultur är inget jag direkt är imponerad av. Det jag tyckte var riktigt äckligt var däremot, sausage rolls, alla pies och en sydafrikans korv vi åt ibland. Den hade liksom som knottror i den och smakade inge gott alls. Sausage roll kan jag bäst beskriva som en grå grötig korv inrullad i smördeg. Riktigt vidrigt. Sedan har dom ju alla pies, shepards pie, mince pie, cottage pie. Ingen favorit med paj.

Det jag gillade var däremot SHOPPINGEN ;) Jag var mäkta imponerad av varuhuset Tesco, mataffären där verkligen ALLT finns. Hur stort som helst och jag tror aldrig jag skulle klara av att storhandla där. Man får ju gå en hel dag! Extra poäng att man kan köpa alkohol i mataffärerna med och dessutom icke receptbelagda mediciner. Mycket billigare dessutom! Jag vet inte om det var för att punden var så låg när jag var där, 11-12 kr/pund, men jag tyckte verkligen att allt var billigare än hemma. Men i England tyckte alla att det var så dyrt. Men då har dom inte varit till Norge haha =)

Finanskrisen var en stor snackis i England, verkligen alla var drabbade. Folk tappade jobb, fick gå ner i lön och ingen fick bilar eller hus sålda tex. Jag kände mig riktigt obekväm i den situationen jag befann mig i eftersom jag fick pengar av familjen. Jag kände mig på något sätt taskig som krävde pengar. Det låter konstigt när jag säger det men så kändes det.

Barnen var underbara. Chloe hade en liten tjurig period när hon just börjat skolan. Hon hade väl fått så många nya intryck och träffat nya barn som kanske inte var lika väluppfostrade :P Men det gick över. Vi kom jättebra överens och hon viskade flera gånger i mitt öra att hon "loved me!". Det gjorde ont i hjärtat då jag visste att jag snart skulle lämna henne och åka hem. Hon vet ännu inte att jag har åkt hem för gott.

Lille Michael tog mig till sig jättebra. Han var ju iofs bara 7 månader när jag kom, men han är vanligtvis väldigt blyg och grinig när det kommer nytt folk. Men med mig gick det superbra! Det var så himla mysigt att ta hand om honom, se honom lära sig sitta upp, krypa och ställa sig upp mot soffan. Kändes så mäktigt att vara där att se honom utvecklas så mycket under så pass kort tid ändå. Han var dock ofta sjuk under min tid där, han fick alla möjliga sorts virus och bakterier från dagiset. Han kom mer än en gång hem med fel napp i väskan. Inte bra. Men trots det så hade vi det roligt och busigt =)

Under min tid i England så träffade jag Hanna, en annan aupair i samma stad. Gud vilken tur att hon hittade mig!! Annars hade jag nog inte stått ut haha. Jag kände mig verkligen ensam! Men med min nyfunna vän Hanna så hade jag ju äntligen någon att hitta på saker med, och kunna prata svenska :D Vi hade vanligtvis lördagsdejt, med shopping på stan på dagen och middag på kvällen. Ibland blev det en bio med. Egentligen är vi rätt olika varandra, men vi hade skitkul ändå =)

En annan sak som jag ÄNTLIGEN kom igång med under år 2008, var ju träningen! Äntligen äntligen började jag ta tag i min förfallande kropp HAHA. Nu hade jag ju alla anledningar i världen att sätta igång. Jag gick med i JJB fitnessclub och det var verkligen ett superfint gym! Saknar det väldigt mycket idag, träningsvärkstan är ju inget att hänga upp i julgranen direkt här hemma men men. Jag blev biten av pilates och konditionen och fettförbränningen övade jag på promenixbandet på hög hastighet och lutning. Resultaten väntade inte på sig för på 8 veckor hade jag gått ner typ 8 kilo. Totalt blev det nog 10 kilo under min höst i Northampton. Dock har nog 1 eller 2 kommit tillbaka igen sedan man kom hem haha :P Jag längtar efter träning men är man sjuk och det är juletider så är det svårt.

Den 19 december åkte jag hem. Då hade jag varit i denna familj i exakt 100 dagar. 100 dagar fyllda av lek, bus, mys, shopping, hemlängtan, funderingar och faktiskt en del ångest. Jag ångrar verkligen inte idag att jag inte stannade längre. Jag hade helt enkelt fått ut det jag velat och kunnat av denna resa. Jag ville verkligen bara HEM på slutet. Less på att leva någon annans liv i någon annans hem. Jag ville bara ta hand om mig själv. Så blev det. Nu sitter jag här hemma i min lägenhet i Kramfors.

Världen står återigen öppen. Fri som en fågel inleder jag år 2009.

Vilken chock jag fick när jag såg min besökarstatistik igår! Den 23/12 hade jag ynka 11 besökare, inte konstigt med tanke på att bloggen inte uppdaterats på typ 4 månader. MEN, från och med julafton så har jag haft typ 250 besökare varje dag. Hittills idag har 77 pers klickat sig hit. Hur kommer detta sig?! Nu känner jag mig ju nästan tvingad att uppdatera lite så ni inte kommer hit i onödan ;)

Jag kom alltså hem från England runt 4 på lördag morgon. En lång men ändå rätt smidig resa på 21 timmar, fråga mig inte hur det kunde ta sån otrolig lång tid hem. Hela helgen gick åt till att packa upp 80 kilo grejer från mina resväskor, städa i lägenheten och göra julfint!

I måndags så hade vi glögg- och mysteriet på greveholm-mys hemma hos mig, guitar herospelande blev det också! Bakade även lite julgodis den dan.

På tisdag va de dags att fixa frillan hos lena på sonjas, nu är man inte liiika blond! Sedan stressade man hem för att ha uppesittarkväll med bingolotto!

Julafton spenderades hos mamma! Vi var en hel hög som firade tillsammans! Mormor och morfar, moster och morbror och kusiner. Fick jättebra julklappar, allt jag önskat mig. Ångkastrull och tredje säsongen av Lilla huset på prärien, presentkort på ikea, för att nämna några.

Mammas julgran, var typ magestor! Ni ser också julklapparna som BARA var till mig haha ;)

På juldagen så åkte vi till mormor och morfar! Det spelades extrem rappakalja, åts julmat och fikade och skrattade så tårarna rann. Mer hos vissa än hos andra. :P

På annandan styrde man sin kosa mot Viksjös skogar och jättegod middag hos pappa och Eva. Fick åter igen bra klappar, IKEA is the shit ;) Spelade nintendo wii och hade flyt i bowling.

Det enda som har varit jobbigt är att jag haft typ bihåleinflammation sen jag kom hem från England. Har mått riktigt dåligt men tagit mig igenom julens alla bestyr ändå. Knarkandes alvedon. Detta innebar ingen utgång i jul, men det gjorde mig inget. Är liksom ingen höjdare att gå ut i jul tycker jag. Då ska man umgås med familj och mysa :D Som jag gjort i dagarna 3!

Nu ska jag ner på stan och se om man kanske kan spendera lite slantar på en eventuell rea. Den som lever får se!

Pssst, VILKA ÄR NI SOM HITTAT HIT TILL MIN BLOGG? :D

Ja då var man alltså hemma i underbara Sverige igen!! Kom hem från England tidigt på lördagmorgon. Då hade jag varit borta i exakt 100 dagar. Nu är mitt aupairäventyr över! Nu får vi se vad som händer näst. Vad, vet man aldrig. Men först så ska jag fira jul och mysa hela veckan! Vi börjar imorgon =)