Ja denna dag började ju inte som planerat, vilket vad lite rensing och allmänt tråk. Nej istället fick man ett roligt samtal från mormor som undra om jag ville följa med dom till birsta och ikea. SJÄLVKLART!

Sagt och gjort, en timme senare var vi på väg. Vi började med en fika på Charm, sedan började vi beta av klädaffärerna =) Jag och sis gjorde några, men inte många, fynd. Varför finns det i princip bara storlek xs eller 32, 34 kvar i dom flesta butikerna på birsta? Inte lite less man blir men men. Sedan gick vi in på IKEA. Har ju två presentkort att sätta sprätt på så det blev en kasse proppad med grejer. Köpte bland annat två megastora thekoppar! Precis som jag var ute efter, så himla drygt när man får fylla på koppen hela tiden. Men nuså :D

På vägen hem stannade vi till på Sylos så man blev mätt i magen också. Nu ser jag på Drömkåken. Jag får alltid sån ångest när jag ser den filmen, huvva. Sedan kanske man borde komma i säng i tid ikväll för en gångs skull. Men å andra sidan, vad har jag så bråttom upp till imorn?! Nej just det, INGENTING.

NATTI.

Jaha nu är den 0.5 PLUS ute. Det svängde fint i graderna idag alltså, närmare 22 graders skillnad från imorse. Sjukt.

Hittade en sak ikväll som gjorde mig så glad att jag hoppade högt. Jag vet att jag kommer bli fruktansvärt besviken inom en snar framtid, men en liten chans har man iaf. Gud jag vill verkligen detta. Ber en bön att det blir jag.

Jag förstår mig inte på detta väder. Hela dan har det varit runt 21 minus. För kanske en halvtimme sen kollade jag på termometern och då stod den på 17.5 minus. Nu står det -12.5 Vadå växlande väder!! Nästan så man får lust att gå ner på affärn ändå bara för att det är så pass milt väder, ja mena bara 12 minus HAHA! Nere i sthlm håller folk på att frysa ihjäl för att det är runt 10 minus, välkommen hit när det är närmare -30 säger jag bara. Herregud, veklingar ;)

Okej, jag har försökt börja. Ena hallgarderoben har varit kaos sen jag for till England. I all stress så "råkade" jag nämligen trycka in alla skor som låg och skräpa i hallen där och nu låt dom där huller om buller, skeva och fula tillsammans med massa väskor. Appropå väskor, snacka om att jag inte vet vad jag äger!!

Kolla in högen som bara låg i mörkret i hallgarderoben och ropade på att användas.

Lägenheten är en krigszon just nu. Saker verkligen överallt. Jag tror det beror på att det inte känns som nån mening att ställa in saker fint å snyggt nu när jag ända ska flytta om 6-7 veckor. Min fjärde flytt på 2 år. Vågar man påstå att jag är aningen rastlös? ;)

Allvarligt talat. Jag klättrar på väggarna! REDAN. Vad fasen ska man hitta på för att få tiden att gå om dagarna?! Jag sov till halv ett. Bara det kändes ju tragiskt. Sedan åt jag frukost klockan halv 2 i morgonrock. Borstade inte tänderna förrän kl 2. Katastrof. Haha vilken jäkla lodis man blivit :P Vad ska jag göra nu då?! Jag hade tänkt storhandla och laga massa mat till matlådor men eftersom det är 21 minus ute och jag känner mig halvfattig och dessutom inte orkar bära hem 15 kilo mat uppför världens drygaste backe, så skiter jag i det. Något jag verkligen borde göra är rensa upp i "slitochslängrummet". Men det orkar jag inte heller med, tror att det är för att jag sov för länge idag. ÅÅÅÅÅ ge mig ENERGI!!! Bort med alla dessa kalla minusgrader så man kan ut och motionera åtminstone. Skit a...

Snacka om svacka. Jag orkar verkligen inte blogga. Jag har inget att blogga om. Mitt liv står still just nu i väntan på vardag. Så jäkla less på alla helgdagar! Man kan ju inte ta tag i nåt då ju!

Jag vill träna, plugga upp samhäll a för typ femte gången och söka jobb. Men det har varit omöjligt sen jag kom hem. Men snart så är ordningen återställd.

Jag saknar weddan :( Igår så tittade jag in där en sväng och möttas av världens kö och kaos vid kassan. Halva reapriset på exakt allt i hela butiken så då blir det ju så. Av gammal vana så började jag rensa upp skohögen som bildats vid kassan och rätt som det var så har var jackan av och jag hoppade in å "jobbade" lite. Kände mig som en praktikant haha eftersom jag inte kan med dom nya kassorna eller ens är anställd längre :P Men jag hjälpte iaf till. I miss weddan.... Men men, nytt år nya utmaningar!

Igårkväll åkte ja å girlsen till sollebolle för utgång. Vi hamnade på valvet, hade skitkul! Är knappt bakis idag, plus i kanten, men istället så har man ångest. Ångest över mitt rastlösa liv. Det är ju en ny situation att vara HELT utan jobb. Men som sagt, de löser sig. Bara jag inte dör av uttråkning på kuppen...

Ja man ansluter sig till skaran som funderar på vad som egentligen hände år 2008.

Varning för superlångt inlägg, var inte meningen ;)

Året innehöll massa jobb, utmaningar och ständig planering och själasökande. Jag har varit så upptagen med att fundera ut vad jag ska göra av mitt liv, att jag helt glömt bort att LEVA livet. Jag har hela tiden befunnit mig i framtiden och ignorerat nuet. Något jag måste försöka jobba på, för det är vad som händer idag som spelar någon roll. Gårdagen är förbi och morgondagen är ej ännu kommen. Ingen mening att oroa sig för något som tex händer nästa vecka, för det förändrar ingenting ändå. Den där dagen man har ångest för kommer i vilket fall som helst så det finns ingen anledning att grubbla och må dåligt över det. Just detta är nog det viktigaste jag lärt mig i år. Att sluta oroa mig så mycket! Ta saker för vad dom är istället för att måla upp jobbigt bilder i mitt inre. Det ordnar sig.

I februari sökte jag jobb som butikschef för Wedins i Sollefteå, redan dagen efter min ansökan så ringdes jag in för intervju på alla hjärtans dag! Jag var så peppad, för jag ville verkligen ha jobbet! Passar mig perfekt! Fick träffa personalansvarig från huvudkontoret i Stockholm på ett café i Sollefteå. Jag visste att han hade träffat fler samma dag. Det kändes lite nervigt och som vanligt får man alltid lite block i skallen när dom kluriga frågorna kommer. Men jag kände ändå att intervjun gick bra, och med min tidigare erfarenhet och att jag var såpass insatt i hur kedjan fungerar, så tyckte jag att mina chanser var goda. Men så fick man det där tråkigt samtalet efter många om och men, att jag inte fick tjänsten. Jag var för ung. Så irriterande att åldern ska stå i vägen. Han va dock övertygad om att vi skulle ses i framtiden och han trodde verkligen på mig.

Då blev jag väldigt besviken, jag kände att nä nu vill jag inte jobba kvar. Så jag började ta upp mina gamla framtidsplaner. Ut i världen och upptäcka saker!

Det började planeras redan i våras, då hade jag bestämt mig att till hösten så skulle minsann något äventyr börja! Jag var först inne på att åka till Norge för att jobba ihop snuskigt med pengar för att sedan resa runt. Men jag kom till slut fram till att jag skulle ta aupairgrejen först, för den kändes lämpligast med tanke på min ålder. Man börjar ju bli gammal ;) Så jag försummade verligen hela sommaren för jag var så inne i höstplanerna. Glömde bort att leva i nuet som vanligt.

Så jag började söka massa familjer på arbetsförmedlingens hemsida. Fick svar från en svensk diplomatfamilj som bor i New York. Jag var en av 10 från hundratals sökanden, som fick komma till intervju i Stockholm en solig julidag. Jag va inte så nervös innan, men när jag väl kom in på cafe Vetekatten, då kom nerverna! Vilken grej om jag verkligen blev vald som deras barnflicka! Jag skulle få eget boende på Manhattan och föräldrarna verkade supertrevliga! Men, det blev inte jag.

Besviken åter igen. Kändes lite hopplöst. MEN, då hittar jag den där aupair sidan som är så himla bra! www.aupair-world.net Jag reggade en profil där och vips så hade jag hur många familjer som slet och drog i mig! Jag fick flera samtal från engelska familjer som ville att just jag skulle bli deras aupair. Jag befann mig i himmelriket =) Allt låg där serverat på ett fat och det var bara att välja och vraka. Till slut så fall valet på en tvåbarnsfamilj från Northampton. Avfärd 10 september.

Den 31 augusti så sade jag upp min fasta anställning på Wedins. Där jag varit anställd i över 3 år. Min lilla trygghet som alltid funnit där sedan min student. Fri och full av förväntan så ger jag mig av. Mot England. Helt ensam på ett plan full av engelsmän och shoppingglada svenskar. Inte ens här var jag särskilt nervös, konstigt nog. Jag visste att pappan i familjen, Colin, skulle möta upp mig på flygplatsen. Så blev det också, en lite krystad men ändå rätt bra bilresa på 1.5 timme så anlände jag till deras hus, mitt hem för nästan 4 månader framåt. Barnen låg och sov eftersom klockan var runt 11 på kvällen men mamman, Michelle, väntade uppe på oss och hade gjort hamburgare!

Gud vad konstigt det kändes att vara där. Allt är verkligen annorlunda. Husen är små, gjord av sten och kalla! Möbleringen är inte vad man är van vid, tex inget vardagsrumsbord och ingen mysbelysning i rum eller fönster. Appropå fönster, så har i princip alla spetsgardiner täckt för hela fönstrena eller något annat så ingen kan se in. Det tyckte jag var helkonstigt på kvällarna att man drog för fönstrena på detta sätt. Man kände sig lite instängd. Maten var ju inte heller vad man är van vid. Dock hade ju jag turen att komma till en familj som äter hälsosamt och inte är från England ursprungligen heller, dom kom från Sydafrika. Så här kunde en normal matdag se ut,

frukost - en skål med flingor

lunch - en macka

middag klockan 8 - kyckling, ångad potatis och grönsaker

Varje morgon gjorde jag  Chloes lunchlåda eftersom hon börjar skolan. Barnen får ju ingen riktig lunch i skolan som vi är vana med lagad mat och salladsbuffe, dom får ju istället en liten väska med en macka, juice, ost frukt och choklad tex. Helt sjukt att barn verkligen äter choklad och chips varje dag där borta. Det är liksom normalt. Överallt såg man folk gå med chipspåsar i handen och choklad. Skulle jag gå omkring och äta chips på stan här hemma i Sverige så skulle ju folk tycke man va nån glupsk gottegris. Men inte i England. Där är det lunch.

Det som jag tyckte var jobbigt var att man inte åt ordentlig lunch och att man åt så himla sent på kvällen! 

Jag vet inte om jag åt någon engelsk rätt som jag tyckte var riktigt god. Engelsk matkultur är inget jag direkt är imponerad av. Det jag tyckte var riktigt äckligt var däremot, sausage rolls, alla pies och en sydafrikans korv vi åt ibland. Den hade liksom som knottror i den och smakade inge gott alls. Sausage roll kan jag bäst beskriva som en grå grötig korv inrullad i smördeg. Riktigt vidrigt. Sedan har dom ju alla pies, shepards pie, mince pie, cottage pie. Ingen favorit med paj.

Det jag gillade var däremot SHOPPINGEN ;) Jag var mäkta imponerad av varuhuset Tesco, mataffären där verkligen ALLT finns. Hur stort som helst och jag tror aldrig jag skulle klara av att storhandla där. Man får ju gå en hel dag! Extra poäng att man kan köpa alkohol i mataffärerna med och dessutom icke receptbelagda mediciner. Mycket billigare dessutom! Jag vet inte om det var för att punden var så låg när jag var där, 11-12 kr/pund, men jag tyckte verkligen att allt var billigare än hemma. Men i England tyckte alla att det var så dyrt. Men då har dom inte varit till Norge haha =)

Finanskrisen var en stor snackis i England, verkligen alla var drabbade. Folk tappade jobb, fick gå ner i lön och ingen fick bilar eller hus sålda tex. Jag kände mig riktigt obekväm i den situationen jag befann mig i eftersom jag fick pengar av familjen. Jag kände mig på något sätt taskig som krävde pengar. Det låter konstigt när jag säger det men så kändes det.

Barnen var underbara. Chloe hade en liten tjurig period när hon just börjat skolan. Hon hade väl fått så många nya intryck och träffat nya barn som kanske inte var lika väluppfostrade :P Men det gick över. Vi kom jättebra överens och hon viskade flera gånger i mitt öra att hon "loved me!". Det gjorde ont i hjärtat då jag visste att jag snart skulle lämna henne och åka hem. Hon vet ännu inte att jag har åkt hem för gott.

Lille Michael tog mig till sig jättebra. Han var ju iofs bara 7 månader när jag kom, men han är vanligtvis väldigt blyg och grinig när det kommer nytt folk. Men med mig gick det superbra! Det var så himla mysigt att ta hand om honom, se honom lära sig sitta upp, krypa och ställa sig upp mot soffan. Kändes så mäktigt att vara där att se honom utvecklas så mycket under så pass kort tid ändå. Han var dock ofta sjuk under min tid där, han fick alla möjliga sorts virus och bakterier från dagiset. Han kom mer än en gång hem med fel napp i väskan. Inte bra. Men trots det så hade vi det roligt och busigt =)

Under min tid i England så träffade jag Hanna, en annan aupair i samma stad. Gud vilken tur att hon hittade mig!! Annars hade jag nog inte stått ut haha. Jag kände mig verkligen ensam! Men med min nyfunna vän Hanna så hade jag ju äntligen någon att hitta på saker med, och kunna prata svenska :D Vi hade vanligtvis lördagsdejt, med shopping på stan på dagen och middag på kvällen. Ibland blev det en bio med. Egentligen är vi rätt olika varandra, men vi hade skitkul ändå =)

En annan sak som jag ÄNTLIGEN kom igång med under år 2008, var ju träningen! Äntligen äntligen började jag ta tag i min förfallande kropp HAHA. Nu hade jag ju alla anledningar i världen att sätta igång. Jag gick med i JJB fitnessclub och det var verkligen ett superfint gym! Saknar det väldigt mycket idag, träningsvärkstan är ju inget att hänga upp i julgranen direkt här hemma men men. Jag blev biten av pilates och konditionen och fettförbränningen övade jag på promenixbandet på hög hastighet och lutning. Resultaten väntade inte på sig för på 8 veckor hade jag gått ner typ 8 kilo. Totalt blev det nog 10 kilo under min höst i Northampton. Dock har nog 1 eller 2 kommit tillbaka igen sedan man kom hem haha :P Jag längtar efter träning men är man sjuk och det är juletider så är det svårt.

Den 19 december åkte jag hem. Då hade jag varit i denna familj i exakt 100 dagar. 100 dagar fyllda av lek, bus, mys, shopping, hemlängtan, funderingar och faktiskt en del ångest. Jag ångrar verkligen inte idag att jag inte stannade längre. Jag hade helt enkelt fått ut det jag velat och kunnat av denna resa. Jag ville verkligen bara HEM på slutet. Less på att leva någon annans liv i någon annans hem. Jag ville bara ta hand om mig själv. Så blev det. Nu sitter jag här hemma i min lägenhet i Kramfors.

Världen står återigen öppen. Fri som en fågel inleder jag år 2009.