Har nyss kommit hem från en superlångpromenad. En prommis som nästan slutade i hjärtstillestånd för min del. Anledning? Jo jag ska berätta.

Jag gick den vanliga rundan runt sjön och sedan upp över Näs. När jag är i Näs så gör jag en spontangrej och fortsätter längs en grusväg jag aldrig gått förut in i skogen längs havet. Eftersom jag är så fruktansvärt nyfiken så var jag tvungen att ta mig in i skogen med för det såg så mysigt ut och jag älskar att gå i skogen! Det var som att gå runt i en urskog men rätt vad det var så kände jag att nu måste jag vända om innan jag går vilse. Sagt och gjort. Jag kommer upp ur skogen till grusvägen och ser en LÖS svart hund cirka 30 meter bort som står helt still och tittar på mig. Ingen människa i sikte eller ens ett hus. JAG FÅR PANIK. Alla som känner mig vet att jag är hysteriskt hundrädd. Jag känner hur pulsen går upp i 200 typ. Jag försöker komma på vad som är bäst att göra. Stå helt still och vänta på att hunden försvinner på nåt mirakulöst sätt, börja springa eller försöka vara lugn och smyga bort. Jag valde det sista alternativet. Jag börjat försiktigt gå bort men hunden börjar springa emot mig och jag har nära till tårar (jag är en tönt jag vet.) Hunden hoppar upp mot mig men jag håller mig förvånansvärt lugn, säger något som verkar klokt typ "gå hem". Men hunden har varken koppel eller halsband så vad ska jag göra. Jag fortsätter gå hemåt och hunden följer med. Jag har alla möjliga tankar, vad ska jag göra med den? Vad händer om den följer mig ända hem? HJÄÄÄÄLP.

Efter ett tag så ser jag en person längre bort på vägen. Jag ropar och frågar om det är hennes hund. DET ÄR DET. Thank you GOD!!! Hon tar över och jag skyndar mig hemåt. Fy vad obehagligt det var!! Hur kan man ha en hund helt lös utan halsband eller något mitt i skogen och sedan inte bry sig om att hålla koll på den utan istället bara gå iväg?! Den kunde ju försvunnit ut i skogen eller vad som helst. Tänk på extremt hundrädda människor som mig som blir påhoppade mitt ute i ingenstans. Usch. Kanske en del tycker att det är töntigt att en del är hundrädda. Men det kan jag likna med folk som är tex rädda för ormar eller spindlar. Tänk er att en stor hårig spindel börjar klättra upp för benet. Eller att en orm börjar ringla sig runt era fötter och följa efter er när ni är ute nånstans. Det är inte roligt.

Ne nu ska jag försöka varva ner med en Zeunerts julmust. Sista flaskan som är kvar sen jul. Dont judge me ;)