Vaknade av att dolt nummer ringde imorse. Jag valde att inte svara men klev iaf upp då ja ju ändå var vaken. Satt i godan ro i köket i morgonrock och åt frukost och läste tidningen. Dolt nummer ringde igen. Jag svarade. Det visar sig att det var någon som 8 veckor senare var på väg HIT för att koppla in vårat bredband. Han var knappt 10 minuter bort. PANIK. Jag kastar på mig kläderna, rotar runt i datarummet så det ska se någorlunda städat ut 8-) och slänger i mig mackan. Pling pling. Jag öppnar dörren och möts av en man i 45årsåldern. Ungefär denna konversation utspelar sig därefter.

- Hej, jaså bor DU här?!

- Hej eeh ja?

- Jaha så du pendlar till Kramfors då?

- Ne jag är arbetslös just nu.

- Jaha så du saknar inte skoaffärn då?

- Jo men det var dags att gå vidare.

Denna människa visste precis vem jag var! Helt sjukt! Jag har aldrig sett karln förut, eller det måste ja ju tydligen gjort men inget jag kommer ihåg iaf. Alla känner apan, men apan känner ingen. Så känns det verkligen. Så himla skumt att han såg på en gång vem jag var trots att det var en nyvaken och osminkad version av mig. Det är både fördelen och nackdelen med att bo i en liten "stad". Man kan helt enkelt inte vara anonym. Ännu mindre om man jobbar/jobbat offentligt. Nog mer än nackdel är fördel när ja tänker efter. Dagar som denna önskar man att man bodde i typ Sthlm, där INGEN bryr sig om vem du är.

Vi fick iaf internet äntligen inkopplat. Halleluja moment! Tog ju bara 2 månader. Soptelia...